Agility med Irländsk Varghund

 Irish Wolfhound and Agility

 

I agility går tävlingsmomentet ut på att hunden på tid skall ta sig igenom en hinderbana med olika typer av hinder. Tävlingen är fartfylld och både de tävlande och publik brukar ha lika kul. Tävling och träning av agility bygger på att förare och hund har ett gott samarbete, lyhördhet, lydnad och kontakt.

 

 

När du kommer på idén att du skall börja träna agility med din Irländska Varghund så får du vara beredd på att många runt omkring dig kommer att lyfta lite ironiskt på ögonbrynen och skaka lite lätt på huvudet. Vad har en Varghund att göra på en agilitybana?

 

Det finns faktiskt en hel del större hundraser som tränar och tävlar agility. Svårigheten för oss med Varghund är att våra hundar är så pass mycket högre än de flesta andra raser. Både i Norge och i Sverige finns det Berner Sennen som tävlar agility officiellt och det finns det förmodligen många, många fler storvuxna raser som gör. Dessa raser är ofta fullt jämförbara med våra Varghundar i vikt, men det brukar skilja några centimeter i mankhöjd! Det är med hinder som balansbro och gungbräda som detta ibland kan skapa lite extra svårigheter. Hindren är inte dimensionerade för dessa stora hundar och ju högre mankhöjd desto högre upp ligger tyngdpunkten vilket lätt kan ge hunden obalans på de smala brädorna.

 

 

 

 

De flesta hundar tycker väldigt mycket om att träna agility och varghunden är inget undantag. Det är när det kommer till hastigheten genom tunnel och slalom mellan pinnar som vi upptäcker ännu en olikhet med de lägre hundarna. Det tar en liten stund att vika ihop kroppen så pass att man bara går runt en pinne åt gången, likaså är det inte så lätt att krypa dubbelvikt lika snabbt genom en tunnel där de andra kan springa upprätta igenom! Din hund med en mankhöjd uppemot 90 cm och mer tävlar i klass Large – öppen för hundar med mankhöjd över 42.99 cm!

​

 

 

 

Många klubbar som anordnar kurser i agility har som krav att man skall ha gått åtminstone grundkurs i lydnad för att få anmäla sig till agility. Eftersom agility går ut på att ta sig runt hinderbanan på kortast möjliga tid och så felfritt som möjligt är det viktigt att hund och förare har bra kontakt med varandra. Det är mer än tillräckligt för hunden att lära sig hindren när den börjar med agility, den skall inte träna in grundlydnad samtidigt. Eftersom varghunden växer under så lång tid skall man inte börja träna agility med den allt för tidigt. För att inte utsätta hunden för onödig påfrestning på leder och muskler bör man inte börja med agility förrän den är ca 1½ år eller mer. Detta är givetvis individuellt, men man skall tänka på att agility är en mycket krävande aktivitet.

 

 

Träning och Tävling

 

När du börjar träna agility med din hund så går första terminen till största del ut på att lära hunden de olika hindren. Det är väldigt viktigt att alltid värma upp hunden (och sig själv!) ordentligt innan träningen. Hunden (och du!) skall använda sin kropp långt utöver vad som normalt gäller för en långpromenad eller liknande. När du och hunden har lärt er hindren och kan börja sätta ihop några hinder i kombination så kommer du att upptäcka hur andfådd och svettig det går att bli på en dryg minut! En rask promenad efter att hunden är ordentligt rastad räcker oftast, men ta absolut aldrig hunden ifrån bilen och direkt in på träning.

Utöver allt annat som instruktören på kursen troligen kommer att prata om så är det oerhört viktigt att aldrig träna balansgång och gungbräda ensam med hunden. Detta gäller under lång tid även efter att den har lärt sig hindren. Väldigt många hundar har ramlat av dessa hinder långt efter att de ”kan” hindret och ofta får man börja om igen och försöka lära in hindret på nytt. Det är tidskrävande, tråkigt och det händer att hunden blivit så pass rädd att den inte vill försöka gå upp på brädan igen.

 

 

 

När du och din hund har tränat agility ett par terminer kan det vara kul att åka ut och tävla lite. För dig som är aktiv utställare och kanske är van vid bra tävlingsresultat i utställningsringen kan detta vara lite traumatiskt första gångerna. Ofta är det fler hundar som diskvalificerar sig än som klarar sig igenom banan! Det är VÄLDIGT lätt att diskvalificera sig i agility!

 

En agilitybana består av minst 14 och högst 20 hinder och kan innehålla blandade variationer av

​

Hopphinder, höga och långa, samt hopp genom ett bildäck.

Klätterhinder, där hunden måste beröra kontaktfält på upp- och nedfart.

Tunnlar av olika sorter.

Slalom, där hunden skall gå i zick-zack mellan pinnarna.

Bord, där hunden skall ligga i fem sekunder.

Dessutom skall man klara av tre svårigheter samtidigt:

Hunden skall utföra hindren på rätt sätt, till exempel måste hunden beröra kontaktfälten på ett klätterhinder.

Hindren skall utföras i rätt ordning men banan är lagd för att "lura" ekipaget att gå fel väg.

​

Man tävlar på tid så det skall gå fort också!

Om hunden på tävlingen tar ett hinder åt fel håll i ordningen blir den diskvalificerad, likaså om den vägrar att utföra ett hinder sammanlagt tre gånger under banan, eller om man inte utför ett hinder över huvudtaget. Hunden får inte heller starta innan domaren gett tecken att ekipaget får lov att starta.

Har din hund gått runt banan felfritt så skall den dessutom hålla sig inom ”idealtiden” som domaren har bestämt för just den banan. Tiden ligger ofta omkring en minut. Om hunden har tagit längre tid på sig än denna angivna tid så får den tidsfel, en poäng per sekund. Det är väl här som Varghunden plockar de flesta poängen även om den går felfri igenom resten av banan.....

​

Alla hinder har fasta regler för hur de får se ut, minsta och största mått osv. Med Varghund kan även detta orsaka lite problem. ”Däcket” fick när vi var aktiva vara minst 38cm och högst 60cm i inre diameter för att få användas på en officiell tävling.

​

Odin blev diskvalificerad på flera tävlingar då han inte hoppade igenom däcket – även om han rent fysiskt inte kunde komma igenom för att bröstkorgen är djupare än vad däcket var i diameter!

​

Det kan vara bra att tänka sig tävlandet som ett extra tillfälle till träning och en möjlighet att ha kul tillsammans med sin hund och du skall definitivt inte tveka att åka ut och prova på.

Första gången kan allting vara lite underligt och man vet inte riktigt hur sakerna skall gå till, men det finns alltid folk att fråga. Dessutom kommer du att bli stoppad otaliga gånger av alla personer som vill prata och som undrar ”men inte skall väl den där vara med här idag?” När det är din tur att gå in på banan så har du hunnit skaffa dig en trevlig hejarklack! Se alltid till att hålla ordning på vilket startnummer du har fått och håll dig i närheten av inroparen. Det går fort mellan numren! 

 

Alla hundar skall ha en så kallad tävlingsbok när de börjar tävla officiellt där resultaten antecknas av tävlingspersonal om hunden har lyckats få en placering i sin klass. I boken står det bland annat att hunden måste mätas av auktoriserad personal för att resultaten skall vara giltiga.

När du frågar funktionären vid sekretariatet när du hämtar nummerlappen om hunden måste mätas innan start så bjuder du på dagens första skratt när de förstår vilken ras du hade tänkt dig att starta med. Under vår tid på agility banorna i Sverige och Norge tvivlade ingen på att Odin uppfyllde kravet om mankhöjd över 42,99 cm!

 

 

Klasserna är indelade i tre storleksgrupper:

 

Small                                 tillåten mankhöjd max 34,99cm

Medium                              tillåten mankhöjd mellan 35-42,99cm                                   

Large                                   tillåten mankhöjd över 42,99cm

 

 

Hunden kan tävla i

Agility klass  I, II, III         samtliga hinder bör ingå

Hopp klass    I, II, III         a-hinder, balansbom, gungbräda och bord ingår ej

Öppen klass agility             öppen för alla

Öppen klass hopp               öppen för alla

 

Man kan även tävla i lag om 3-4 hundar och då räknas lagets resultat på de tre bästa ekipagen. Hunden skall ha uppnått 18 månaders ålder senast dagen före tävling. Alla klasserna delas in i svårighetsgrad I, II och III där skillnaden mellan klasserna är i vilken grad man försöker ”lura” hund och förare att gå banan i fel ordning.

 

I andra länder i Europa och i USA ska finnas en klass D – för de lite större hundarna. Klassen med något lägre höjd på hopphindren, lite bredare brädor och traktordäck! Blir vi tillräckligt många aktiva utövare kanske vi kan få en sådan här uppe i norr också! Gå gärna in på The Irish Wolfhound Club of America  på www.iwclubofamerica.org  och klicka på “agility” så kan du se fler foton av hur det ser ut när varghundar tävlar Agility i USA. Framför allt däcket skiljer sig betydligt i storlek mot vad våra hundar får hålla till godo med här hemma!

​

Det går att bli agility champion med sin hund också men det tar nog ett tag för de flesta som ger sig in i sporten med Varghund.

 

​

Uppklassning: 

Från klass I till klass II krävs 3 lopp med 0 fel bland de 5 bäst placerade.

Från klass II till klass III krävs 3 lopp med 0 fel bland de 3 bäst placerade.

 

Certifikat delas ut till vinnande hund i klass III med 0 fel. Om den vinnande hunden redan har erhållit 3 certifikat övergår certifikatet till näst bästa hund med 0 fel, dock lägst till femte placerade hund. För att certifikat skall få delas ut på tävling måste det vara minst 10 startande ekipage. Dessutom krävs lägst ett 2:a pris i kvalitetsbedömning på en officiell utställning efter att hunden fyllt 15 månader.

 

 

Domartecken:

Knuten hand = vägran, hindret skall tas om (totalt 3 vägran = diskvalificering)

Öppen hand = 5 fel, hindret skall ej tas om (ex kontaktfält ej vidrörs, rivning av hinder)

Tre visselsignaler = diskvalificerad

 

 

Att tänka på:

Hunden skall vara vaccinerad mot valpsjuka och id-märkt för att få deltaga på tävling.

Under tävling är det inte tillåtet att locka hunden med godis eller leksaker.

Hunden får ej tävla med halsband på sig

Hunden får ej starta innan domaren gett startsignal – ta aldrig av koppel & halsband innan domaren gett startsignal

 

​

När du har tänkt anmäla till en tävling kan det vara bra att kontakta arrangören innan och höra dig för om till exempel storlek på däcket. De flesta har varghundsvänliga mått, men då vet du redan i förväg om du skall tänka ”tävling” eller ”vi åker och tränar”.

 

Det är viktigt att tänka på att ha sin hund kopplad både under träningstider och på tävling utom just precis när man arbetar med hunden. Visst händer det att hunden kan bli tokglad och springa runt på banan i vild lycka och ta hinder som den tycker är extra kul efter eget huvud. Då är det bara att sucka och försöka få tag på hunden och börja om i lite mer ordnade former. Vid dessa tillfällen brukar de flesta snabbt bli medvetna om att ”hund är lös på banan” med god hjälp av husses eller mattes röstvolym.

​

Däremot är det inte ok att ha hunden gåendes okopplad omkring under tiden emellan då man väntar på att få göra nästa träningsrunda. Även de mest lydiga hundar kan drabbas av en svårstoppad lust att hoppa lite extra. De flesta hundar har en otrolig fart när de är ute på banan och är enbart fokuserade på nästa hinder. Skulle det komma en lösspringande hund i deras väg när de kommer ner från a-hindret eller ut genom en tunnel osv. så finns det en stor risk att den ena eller båda två kan skada sig ordentligt i krocken.

 

När Odin skulle lära sig att krypa igenom en tunnel (lilla tunneln i tidigare bild) så tillbringade jag vid första försöket ungefär 40 minuter ihopkrupen i mitten av denna plastrulle i riktigt vinterblött snömodd. Man kan ju fråga sig vad hunden tänkte om sin matmor den gången. Men man skall inte ge upp, han ville gärna ha den där marinerade köttbiten och efter några timmar och ett par veckor senare kunde vi stolt visa upp vad belöningen för vår träning blivit:

 

 

Jag hoppas att du har fått ett litet intresse av denna fartfyllda sport med introduktionen här! Det skall nämnas att alla regler, mått och övriga bestämmelser som angivits här är utifrån vad som gällde i Sverige under de två år vi tävlade officiellt. I de nordiska länderna var reglerna likvärdiga.

 

Och kom ihåg - TA HAND OM DIN HUND EFTER TRÄNING OCH TÄVLING!!!!!

Ordentligt med uppvärmning innan ni börjar så att musktlerna är genomvarma och ordentlig massage med mjuk, försiktig streching efter varje pass! Detta är en oerhört krävande aktivitet för alla hundar men ju större desto värre!!!

​

Jag hoppas att vi får se många fler härliga varghundar ute på agilitybanorna!

​

​