Ugo Del Gheno - Hugo
Svensk, Norsk, Dansk, Internationell utställnings champion
En dag var det äntligen dags! Den långa drömmen om att få hem en Napolitansk Mastiff började så sakta omvandlas till verklighet!
Efter en längre tids sökande hittade vi en kennel i Italien, DelGheno, en uppfödare som födde upp hundar av en typ och modell som vi uppskattade - kraftfulla hundar men med en "touch og grace".
Ett stort, stort tack till Bitte Ahrens och Pierluigi Primavera på Kennel Sobers i Rom, för all hjälp med språket och översättning av både dokument och förberedelser inför hämtningen av Hugo i Italien!
Ugo DelGheno blev till "Hugo" ganska snart efter sin hemkomst och efter att ha startat sitt liv utanför sin trygga valphage med 25 mil bilresa och ett par timmars flygresa så har hans sociala färdigheter utvecklats med storm!
Då hans nya flock medförde bekantskaper av så skiftande modeller som Italiensk Vinthund och Irländsk Varghund så har han fått lära sig att man kommer längre med sociala färdigheter än utan dem... Dock hade vi en del problem att få ut honom de första veckorna - efter att ha tillbringat de första 10½ veckorna på kennel hade Hugo inte en tanke på att lämna det varma huset för det svenska vädret en riktig vinterdag i december... Tack och lov vände detta när han väl kom på vad snö var för något men istället gick det inte att få in honom utan tvång!
Som rasen är en typisk vakthund så har det för oss människor omkring honom gällt att också lära oss ett helt nytt hundspråk - och vill man nödvändigtvis blanda så olika typer av hundar så måste man lära sig de olika språken.
Molosserna går generellt inte att uppfostra med våld eller hård dominans, lugn och fast auktoritet, inget tjatande utan att mena vad du säger när du säger något är ett bra grundrecept. Hugo är inget undantag, han går bara igång värre om vi blir irriterade.
Hugo gnyr så förskräckligt så det kan nästan misstolkas som en visslande fågelunge som tappat bort sitt bo om han kommer ifrån sin matte mer än 7 cm, han är envisare än alla andra tillsammans men går inte heller längre än ner till soptunnan för sina privata behov.
Som valp och unghund fanns tanken hos matte att det visst går att lära en Napolitansk Mastiff att genomföra en kurs i vardagslydnad... Jag tränade rygg- och armmuskler med att dra honom sittandes över den söliga gräsmattan på träningsplanen under ett antal veckor. Vid de ynkliga försöken på inkallning vände han sig bara om och bestämt lunkade till andra sidan av planen och gömde sig i gräset - lugnt stirrande ut genom nätet i upphöjt förakt över mina försök att göra som kursledaren sa "kalla nu på honom och vänta tills han bestämmer sig för att komma tillbaka, tänk på att det är du som bestämmer".
Skulle jag väntat på att han bestämde sig för att lydnadsträning var en trevlig uppfinning och att jag hade rätt just då så hade vi stått kvar där än idag... Vi fick inget diplom för genomförd kurs men vi bjöd alla, både kurskamrater och åskådare på en fin uppvisning i hur man kan framföras "fot" sittandes i blött ler-gräs på avslutningens uppvisning...
Iallafall lärde jag mig den brutala vägen att det gäller att välja sina strider när man har att göra med en moloss och i det här fallet en Mastino Napolitano - och hur viktigt är det EGENTLIGEN med att gå fot, sitta kvar och komma på inkallning??? Han lämnar ju aldrig mina fötter oavsett ...
Däremot är han en utomordentlig Samba dansare! Hur denna koloss till hund kan uppvisa sådana smidiga rytmer är helt ofattbart. Eller kanske - att det alls finns några hela möbler kvar i huset... Dessa gånger förstår vi på riktigt vad som menas i alla beskrivningar med att "de kan uppvisa oerhörd smidighet trots sin storlek".....
Hur man får en Neo att dansa Samba? De KAN lära sig olika saker - och Hugo har lärt iallafall oss att det klockan 20.00 varje kväll ska delas ut ett torkat grisöra. Om du bara skulle vara lite sen med att förstå vad klockan blivit?? Häng med i Samba rytmerna som följer i det spåret... Hur han vet att klockan har blivit åtta? Det har vi fortfarande absolut ingen aning om!